Kritik mot Håkan Juholt


I dag är det inne att tycka. Man ska tycka till om allt. Säkerligen en följd av att kritiskt tänkande blev modeord på nittiotalet. Sedan dess är kritik ett måste. Man kan inte längre svara: jag vet faktiskt inte vad jag tycker om det. Då är man ute, okunnig, oprofessionell, inte insatt i det senaste… jag vet inte allt. Det finns mycket bra med att ha ett kritiskt förhållningssätt. Att svälja allt som kommer ens väg utan att reflektera kan inte vara bra för hälsan. Inte för mänskligheten (t ex Tyskland på 30-talet).

Det finns också mycket som är mindre bra. Det verkar i mitt tycke som att det kritiska tänkandet är tämligen godtyckligt. Subjektivt. Vilket i och för sig inte går att undvika. Men det kritiska tänkandet verkar försiggå utan reflektion. Jo, visst reflekterar man över det man kritiserar (hoppas jag). Men man reflekterar mindre över: varför tycker jag så här? Vad är det som har påverkat mig att tycka vad som är rätt och fel? Strålkastaren riktas mot allt och alla – andra. Inte mot mig själv. Det där om bjälken och flisan, ni vet.

Denna brist på sund självreflektion eller självinsikt är farlig, vågar jag påstå. Det kan gå inflation i allt granskande och kritiserande. ”Han har gjort fel!” ”Hon har gjort ett misstag, ett allvarligt misstag”. Och man glömmer alla misstag man själv begått, begår och kommer begå.

Då tittar vi lite på Håkan.

Så ja, Håkan Juholt har gjort fel. Ett fel som jag också skulle kunna gjort. Handen på hjärtat. Så varför dömer vi honom så hårt? Är det för att han har makt? För att han är ett föredöme? Antagligen. Vi avskyr nämligen när människor som tjänar bra med pengar och har makt gör fel. Fast – de är ju människor som du och jag. Ska människor med pengar och makt dömas hårdare än vanliga gräsrötter? Varför? Är vi inte lika inför lagen? Inför Gud? En del skulle svara nej. Att ledare, nationella och i mindre sammanhang, har ett större ansvar och därför ska dömas hårdare. Antagligen beroende på konsekvensen av deras misstag – att det drabbar många, att det får ringar på vattnet-effekt osv… Jag vet inte vad jag tycker ;)

Jag tycker inte att en partiledare och statsministerkandidat ska begå sådana misstag. Men det är ett rätt litet misstag. Ett som du och jag kunde ha gjort. Tänk om han hade svindlat miljoner, slagit sina barn, sin fru och varit maffiaboss. Är det för att det är ett misstag som man själv kunde ha gjort – att inte helt känna till reglerna som är lite luddiga och därför välja en generösare tolkning till fördel för mig – som vi reagerar så starkt?

Vårt land är en demokrati. Det bygger på att folk vill bli politiker, engagera sig för något de tror på och vill förändra. Idag är politikerföraktet starkt utbrett. Många menar att det beror på maktmissbruk. Jag tror att paradigmet kritik är en starkt bidragande orsak. På gott och ont. Politiker uppger i enkäter att de blivit utsatta för hot, hot om våld eller våld (googla på hot mot politiker så får du se). Många slutar. Jag förstår dem. För att jag varit en av dem. Jag slutade för att jag väntade barn. Men jag slutade också för att priset som min familj skulle kunna få betala var för högt. Min familj ska inte behöva uppleva hot (som jag fick), min familj ska heller inte behöva uppleva ett mediadrev (tänk hur Juholts familj måste ha mått under denna period).

Kan vi fortsätta ha en demokrati om politiker inte kan vara politiker av rädsla för hot, våld och trakasserier? Hur stor del har vårt (i mina ögon) överkritiska tänkande i detta?

Diskutera gärna.

About these ads

4 reaktioner på ”Kritik mot Håkan Juholt

  1. Frida, Jag tror du har rätt i att vi ofta blandar ihop kritiskt tänkande och tyckande. Nuförtiden tycker alla, men få tänker, och de flesta som tänker, tänker inte kritiskt. De tänker endast likadant som alla andra…

    Och vad gäller politiken har du också rätt. De flesta politiker jag mött, i de flesta partier, är genuint hyggliga människor som oftast vill det bästa för sitt land, län eller kommun. Men tyvärr är politiken konfliktdriven. Den går ut på övertyga folk att de andra är genuint onda, och att jag är genuint god… Så om man inte är ute efter att finna fel hos andra göre man sig nog icke besvär inom politiken.

  2. Fast… om nu politiken går ut på att visa att andra är onda och jag är god, måste man rimligtvis leta och pålysa fel hos meningsmotståndare? Så då borde felletare vara idealiska som politiker? Politikers egna förkärlek till kritik och att leta och hitta fel har ju en stor del i problematiken.

  3. Well, min lösning var att lämna politiken…

    Jag tror att politik i grunden är konfliktdriven, därför drar den till sig personer som är konfliktdrivna. Konflikt i sig är ju inte fel, ibland tror jag vi behöver mer konflikt i den svenska politiken. Problemet är att när det inte finns plats för idekonflikt, återstår nog endast personkonflikt. Och den senare tenderar att spåra ur till hetsjakter a la Juholt…

    Mer genuin idekonflikt skulle nog ge ett bättre debattklimat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s